28 sep - 1 okt - Lycksele marknad
Förra veckan tog jag och barnen bussen till Lycksele. Vi flydde fältet för att Mikael skulle kunna "blåjobba" med planket och äntligen få det färdigt för hösten. Vi åkte redan i onsdags och bodde hemma hos mormor och morfar i deras bäddsoffa.
Vi gick på marknaden, som i år faktiskt bjöd på ett fantastiskt fint väder! I övrigt så tog vi det bara lugnt och njöt av att bli lite bortskämda. Vilmer lekte en hel del med sina kusiner och på fredagkväll var vi bjudna på middag hemma hos morbror Leif som fyllde högst ojämna 47 år men ändå bjöd på storkalas med 20 inbjudna middagsgäster. Jättetrevligt! Vi åkte dock hem redan efter 21.00 för att lägga isäng barnen.
Bussresan
Hemresedagen söndagen den 1 oktober blev lite väl spännande! Först och främst blev det tokstressigt till bussen så det var tur att mor fanns där med kontanter till bussresan när biljettluckan på busstationen var stängd. Väl på plats i bussen med bra säten och båda barnen avklädda och fastspända rullade vi iväg från busstationen. Direkt märkte vi att något var fel eftersom det luktade brännt och gråsvart rök kom ut från någonstans vid hatthyllorna precis där Lovisa satt. Alla ropade till busschauffören att stanna men han öppnade bara dörrarna för att vädra och stannade först när vi kom till "Hälla" på andra sidan älven. Där blev det snabb evakuering vilket är en sanning med modifikation när man reser ensam med två barn med ytterkläder, leksaker och Babyskydd (bilbarnstol). Tack och lov så hjälpte en ung tjej Vilmer att få på sig skorna och ta sig ut. Alla rusade till ersättningsbussen som konstigt nog körde direkt efter oss. När jag släpat mig in så var alla platser utom en upptagna. Ut igen och pratade med busschaffisen och berättade att vi inte rymdes. Jaså? sa han (ja det klart barnen betalar ju inte så han visste väl kanske inte om att det fattas säten då?) Då får ni väl åka med "rökbussen" då. ALDRIG sa jag "Det vägrar jag!" okej sa han snabbt då blir det taxi. Fint tänkte jag och en ungt par som inte heller rymdes i bussen. En annan busschaffis på plats sa att det var aldrig någon fara. Han ville nog bara "elda på värmen" så att det skulle bli varmt och skönt. Jo tjena!!! precis som att det skulle vara normalt med svartrök och bränd ellukt varje gång de sätter på värmen i bussen!!??? så stod vi där vid vägkanten och fick se bussen rulla iväg.
När taxin väl kom efter ca 20 minuter så var det en vanlig kombi. Hur ska vi rymmas? sa jag. "Vi är ju 5 personer". Jaså? sa han jag fick höra att ni bara var tre (Återigen ett missförstånd det här med betalande kontra gratisåkande barn). 20 minuters väntande till (inte kul med en rastlös fyraåring och en bäbis som snart blir hungrig) kom då en färdtjänstbuss! Vi fick alltså sitta på "klappsäten" med barnvagnen fastspänd mitt mellan oss. Huvudsaken att vi kom iväg mot Umeå. Och väl där fick vi skjuts direkt hem tack vare att jag kände taxichaffisen sedan förr. Tack Roland!!!
Blixtnedslag
På kvällen kom nästa spänningsmoment. någon gång vid 21.30 "exploderade" huset av enorma åsksmällar och blixtsken. Hela huset skakade och lamporna blinkade. Jag var livrädd! och det är första gången i mitt liv som jag har varit rädd för åskan. Jag har annars alltid tyckt att det är så mysigt med åskväder...
Telefonlinjen dog men vi tänkte inte mer på det utan antog att de fixar det under natten. Dagen efter visade det sig att telefonerna inte fungerade eftersom blixten tog vårt ADSL-modem! Nu har vi lånat ett modem och därför kan jag nu blogga om all denna spänning ;)
Vi gick på marknaden, som i år faktiskt bjöd på ett fantastiskt fint väder! I övrigt så tog vi det bara lugnt och njöt av att bli lite bortskämda. Vilmer lekte en hel del med sina kusiner och på fredagkväll var vi bjudna på middag hemma hos morbror Leif som fyllde högst ojämna 47 år men ändå bjöd på storkalas med 20 inbjudna middagsgäster. Jättetrevligt! Vi åkte dock hem redan efter 21.00 för att lägga isäng barnen.
Bussresan
Hemresedagen söndagen den 1 oktober blev lite väl spännande! Först och främst blev det tokstressigt till bussen så det var tur att mor fanns där med kontanter till bussresan när biljettluckan på busstationen var stängd. Väl på plats i bussen med bra säten och båda barnen avklädda och fastspända rullade vi iväg från busstationen. Direkt märkte vi att något var fel eftersom det luktade brännt och gråsvart rök kom ut från någonstans vid hatthyllorna precis där Lovisa satt. Alla ropade till busschauffören att stanna men han öppnade bara dörrarna för att vädra och stannade först när vi kom till "Hälla" på andra sidan älven. Där blev det snabb evakuering vilket är en sanning med modifikation när man reser ensam med två barn med ytterkläder, leksaker och Babyskydd (bilbarnstol). Tack och lov så hjälpte en ung tjej Vilmer att få på sig skorna och ta sig ut. Alla rusade till ersättningsbussen som konstigt nog körde direkt efter oss. När jag släpat mig in så var alla platser utom en upptagna. Ut igen och pratade med busschaffisen och berättade att vi inte rymdes. Jaså? sa han (ja det klart barnen betalar ju inte så han visste väl kanske inte om att det fattas säten då?) Då får ni väl åka med "rökbussen" då. ALDRIG sa jag "Det vägrar jag!" okej sa han snabbt då blir det taxi. Fint tänkte jag och en ungt par som inte heller rymdes i bussen. En annan busschaffis på plats sa att det var aldrig någon fara. Han ville nog bara "elda på värmen" så att det skulle bli varmt och skönt. Jo tjena!!! precis som att det skulle vara normalt med svartrök och bränd ellukt varje gång de sätter på värmen i bussen!!??? så stod vi där vid vägkanten och fick se bussen rulla iväg.
När taxin väl kom efter ca 20 minuter så var det en vanlig kombi. Hur ska vi rymmas? sa jag. "Vi är ju 5 personer". Jaså? sa han jag fick höra att ni bara var tre (Återigen ett missförstånd det här med betalande kontra gratisåkande barn). 20 minuters väntande till (inte kul med en rastlös fyraåring och en bäbis som snart blir hungrig) kom då en färdtjänstbuss! Vi fick alltså sitta på "klappsäten" med barnvagnen fastspänd mitt mellan oss. Huvudsaken att vi kom iväg mot Umeå. Och väl där fick vi skjuts direkt hem tack vare att jag kände taxichaffisen sedan förr. Tack Roland!!!
Blixtnedslag
På kvällen kom nästa spänningsmoment. någon gång vid 21.30 "exploderade" huset av enorma åsksmällar och blixtsken. Hela huset skakade och lamporna blinkade. Jag var livrädd! och det är första gången i mitt liv som jag har varit rädd för åskan. Jag har annars alltid tyckt att det är så mysigt med åskväder...
Telefonlinjen dog men vi tänkte inte mer på det utan antog att de fixar det under natten. Dagen efter visade det sig att telefonerna inte fungerade eftersom blixten tog vårt ADSL-modem! Nu har vi lånat ett modem och därför kan jag nu blogga om all denna spänning ;)
Kommentarer
Trackback
