Vännmans vardag

Idag trotsade vi höststormen och gjorde en tripp till Barnens Hus. Vilmer hade med sig sina besparingar och nu skulle han äntligen ha råd att köpa sig ett lasersvärd. Svärdet kostar 99 kronor och vi hade tömt spargrisens innehåll på 110 kronor i en 3-literpåse som han fick ha i sin jackficka. Vi strosade runt i affären och spanade in blivande julklappsinköp. Vilmer spang mest omkring själv även om vi hade hyfsad koll på var han befann sig. Lovisa satt i shoppingvagnen och dreglade ner lite Fisher Price-leksaker som hon kom åt. När vi kom till slutet av affären sa Vilmer att "Nä nu vill jag gå och köpa mitt lasersvärd" "Ja men du måste vänta på oss en liten stund vi ska bara kolla lite på spelen också" sa vi. När vi kikat ett tag var Vilmer borta. Inget ovanligt och vi brukar inte hetsa upp oss heller. Mikael sa att han skulle gå en vända och titta var han höll hus. Då kommer Vilmer gående och sa "Nu har jag varit och köpt mitt Lasersvärd"

"Jo tjena" tänkte jag, det tror jag inte alls det. Men se det hade han visst det! Han kom med en BarnensHus-påse i handen och när Mikael frågade om han fick några pengar tillbaka klappade han sig på jackans bröstficka. Ingen "Big Deal" för Vilmer men många snabba tankar korsade min hjärna. Typ: stod han i kö eller trängde han sig före alla? Vad trodde kassörskorna? Får man verkligen sälja leksaker till 4-åringar som inte har med sig sina föräldrar?

Väl hemma lekte han nästan oavbrutet med sitt lasersvärd. Ibland även iklädd sin badrock för att verkligen efterlikna en riktig Jedi-riddare. För att vila mina såriga StarWars-mamma-öron så fick jag honom även att pyssla en stund med några nya glitterpennor som vi föräldrar fick vara med om att köpa.



Mamma: nu ska jag ta en Droidekaaaaaas!

Nu har det gått en vecka sedan vi började med att Lovisa ska sova hela natten. Det har gått så otroligt bra! Både i natt och natten före det sov hon i ett sträck från 19.00 till 05.30. Då vaknar hon och är trött men hungrig. Får ett mål bröstmjölk och somnar om i min säng. Trots att hon nu sover hela nätterna så har hon inte börjat äta speciellt mycket bättre. Det verkar som om hon kräver perfekta förutsättningar i form av god mat, utvilad och i allmänn högform. På topplistan finns nästan bara HIPP´s matburkar. Krämiga och fina tycker Lovisa.



Vilmer äter däremot mycket bättre nu för tiden. Han är väl inte helt lycklig över att vi börjat införa mer fisk på veckomatsedeln men det går betydligt bättre än vad det gjorde förr. Igår kväll stekte jag panerad rödspetta och Mikael ville ha spenatstuvning till. Med farmors telefonassistans svepte han ihop en hyfsad stuvning men när Vilmer fick se vad som hamnade på hans tallrik utbrast han bestört men med en viss nyans av fascination:
 "Vad är det där!!! Det ser ut som en kokande stinkande pöl!!!"

Efter maten blev det plums i plurret för dem båda.

Styrkt av gårnattens goda resultat tog jag tag i proceduren igen. Hon vaknade bara 3 gånger under natten och gav sig väldigt snabbt måste jag säga. Det känns helt otroligt! Det verkar som att det kommer att gå bra det här...

Fortsättning följer

Igår var jag och Lovisa till BVC för att göra BOEL-testet. Det gick bara bra och sköterskan hade riktigt gott om tid att prata rent allmänt om hur det går för oss. Jag nämnde att hon inte är så speciellt intresserad av fast föda. När sköterskan fick höra att hon har börjat äta så ofta på nätterna så tipsade hon om att det kan vara av den anledningen hon inte äter så mycket på dagen. Jag hade faktiskt inte tänkt på att det kan vara så att Lovisa äter sig mätt nattetid. Igår kväll hade jag den rätta motivationen och bestämde mig för att köra "racet" och dessutom ensam denna gång. Det känns som att Lovisa inte riktigt är lika tjurig som sin storebror var (är). Det är lika bra att ta tag i det nu innan hon kommer in i någon separationsfas som kan vara vanlig vid 8-9 månaders ålder. 

Varje gång hon vaknade sa jag bara natt natt och drog på henne täcket igen som hon sparkat av sig. Inte var hon glad och nöjd men tjejen har ju ingen "pipa" så det kändes inte speciellt traumatiskt varken för henne eller mig. Hon slutade gnälla ganska snabbt men hade mycket svårt att somna om för varje gång så vår sömn har ju inte varit den bästa inatt. Vi var bl a helt vakna mellan 01.30 och 03.30.

Ikväll har hon varit på osedvanligt gott humör även om hon var jättetrött! När jag vid 18.30-tiden sa att Ok nu är det dags att gå och ta på pyjamasen började lilltjejen vinka!! hon längtade så mycket isäng. Det tyder i alla fall att hon inte lider av några traumatiska minnen i alla fall. Nu får vi se hur det går inatt...

Imorse blev det bråttom bråttom. Vi försov oss minst en halvtimme och därför blev det brådis att hinna iväg till dagis och vara där kl 09.30 då Vilmers "Fjärilsgrupp" börjar. På tisdagar har de speciella aktiviteter för just -03:orna och endast då är det viktigt att vi kommer i tid. Övriga dagar spelar det ingen roll om vi kommer kl 09.00 eller 10.00. Vi sladdade in på bakgården 09.37 och de hade just börjat. Pinsamt att komma sent särskilt när de säger  "Men heeej Vilmer! Vi har saknat dig!" Inte blev det bättre när då Vilmer direkt berättar vad vi gjorde igår "Vet ni vad jag och mamma gjorde igår? Vi spelade dataspel å då kom det fiender å då drog vi fram svärdet och slog ned dom! " Jag blev högröd och stammade fram till dagisfröken att "he he jaa jo det stod i alla fall från tre år på paketet". Lämnade honom snabbt och gick därifrån eftersom min tama ursäkt liksom singlade iväg lika platt som ett höstlöv...

Kanonvarmt och kanonhärligt väder!

På förmiddagen låg fortfarande lite morgondimma kvar när jag och Lovisa gick en långpromenad nere vid standen. Älven låg spegelblank och luften klar och skön att andas. På eftermiddagen kom solen och värmde upp så det blev rena sommaren då vi lekte i lekparken.

Förra veckan tog jag och barnen bussen till Lycksele. Vi flydde fältet för att Mikael skulle kunna "blåjobba" med planket och äntligen få det färdigt för hösten. Vi åkte redan i onsdags och bodde hemma hos mormor och morfar i deras bäddsoffa.



Vi gick på marknaden, som i år faktiskt bjöd på ett fantastiskt fint väder! I övrigt så tog vi det bara lugnt och njöt av att bli lite bortskämda. Vilmer lekte en hel del med sina kusiner och på fredagkväll var vi bjudna på middag hemma hos morbror Leif som fyllde högst ojämna 47 år men ändå bjöd på storkalas med 20 inbjudna middagsgäster. Jättetrevligt! Vi åkte dock hem redan efter 21.00 för att lägga isäng barnen.

Bussresan
Hemresedagen söndagen den 1 oktober blev lite väl spännande! Först och främst blev det tokstressigt till bussen så det var tur att mor fanns där med kontanter till bussresan när biljettluckan på busstationen var stängd. Väl på plats i bussen med bra säten och båda barnen avklädda och fastspända rullade vi iväg från busstationen. Direkt märkte vi att något var fel eftersom det luktade brännt och gråsvart rök kom ut från någonstans vid hatthyllorna precis där Lovisa satt. Alla ropade till busschauffören att stanna men han öppnade bara dörrarna för att vädra och stannade först när vi kom till "Hälla" på andra sidan älven. Där blev det snabb evakuering vilket är en sanning med modifikation när man reser ensam med två barn med ytterkläder, leksaker och Babyskydd (bilbarnstol). Tack och lov så hjälpte en ung tjej Vilmer att få på sig skorna och ta sig ut. Alla rusade till ersättningsbussen som konstigt nog körde direkt efter oss. När jag släpat mig in så var alla platser utom en upptagna. Ut igen och pratade med busschaffisen och berättade att vi inte rymdes. Jaså? sa han (ja det klart barnen betalar ju inte så han visste väl kanske inte om att det fattas säten då?)  Då får ni väl åka med "rökbussen" då. ALDRIG sa jag "Det vägrar jag!" okej sa han snabbt då blir det taxi. Fint tänkte jag och en ungt par som inte heller rymdes i bussen. En annan busschaffis på plats sa att det var aldrig någon fara. Han ville nog bara "elda på värmen" så att det skulle bli varmt och skönt. Jo tjena!!! precis som att det skulle vara normalt med svartrök och bränd ellukt varje gång de sätter på värmen i bussen!!??? så stod vi där vid vägkanten och fick se bussen rulla iväg.

När taxin väl kom efter ca 20 minuter så var det en vanlig kombi. Hur ska vi rymmas? sa jag. "Vi är ju 5 personer". Jaså? sa han jag fick höra att ni bara var tre (Återigen ett missförstånd det här med betalande kontra gratisåkande barn). 20 minuters väntande till (inte kul med en rastlös fyraåring och en bäbis som snart blir hungrig) kom då en färdtjänstbuss! Vi fick alltså sitta på "klappsäten" med barnvagnen fastspänd mitt mellan oss. Huvudsaken att vi kom iväg mot Umeå. Och väl där fick vi skjuts direkt hem tack vare att jag kände taxichaffisen sedan förr. Tack Roland!!!

Blixtnedslag
På kvällen kom nästa spänningsmoment. någon gång vid 21.30 "exploderade" huset av enorma åsksmällar och blixtsken. Hela huset skakade och lamporna blinkade. Jag var livrädd! och det är första gången i mitt liv som jag har varit rädd för åskan. Jag har annars alltid tyckt att det är så mysigt med åskväder...
Telefonlinjen dog men vi tänkte inte mer på det utan antog att de fixar det under natten. Dagen efter visade det sig att telefonerna inte fungerade eftersom blixten tog vårt ADSL-modem! Nu har vi lånat ett modem och därför kan jag nu blogga om all denna spänning ;)