Vännmans vardag

Satt just och bläddrade i en tidning under reklamen i pausen till Let´s Dance. Har ni sett den där reklamen (för autogiro?) om mamman som försöker betala räkningar på internet och ska försöka knappa in OCR-koden samtidigt som hennes barn vill att hon ska titta på en teckning? Oj vad jag kände igen mig! Precis så går det till när jag försöker få någonting gjort vid datorn oavsett om det är någonting viktigt som att betala en räkning eller om jag försöker skriva ett mail. Vilmer sitter bredvid och surrar som en humla på grönbete.

Just igår kväll fick han sitta uppe en stund till eftersom han så gärna ville rita pyramider. Jag satt vid bärbara datorn i köket och skrev ett mail. Vilmer pratade på och jag svarade tankspritt och försökte pricka in svaren så att det lät trovärdigt samtidigt som jag kastade ett "getöga" på teckningen ibland. - "Mmmm... bra Vilmer men jag ska bara skriva färdigt det här mailet det går jättesnabbt" (ännu snabbare om jag får lugn o ro). Vilmer nöjer sig sällan med ett sådant alternativ och låter nu mer och mer krävande och bestämd i sina frågor och kommentarer. "Titta nu mamma, här har jag ritat tre pyramider. De finns i Thailand. Det kom rymdvarelser och byggde dom där". "Aha?" säger jag, sneglar och vill fortsätta skriva så att jag sedan kan koncentrera mig på hans teckning". "Här har jag ritat kokosnötter. Du kan inte det. det kan jag". "Mmm spännande..." säger jag. "Varför säger du SPÄNNANDE mamma!!?" "Öh? jaa varför säger jag det? Det ÄR spännande att få se dina fina kokosnötter" säger jag och känner mig ertappad med min ofokusering och snabba nödlögn. Jag ger upp. Skickar iväg mailet trots att det inte är korrekturläst och tittar nu med full koncentration på hans teckning. 



Jag: "Fin teckning. Vad är det blå för något?"
Vilmer:  "Ser du inte att det är månen! och den andra är en jätteapelsin"
Jag: "Okej?"
Vilmer: "Kan du skriva Vilmer här? Jag ska ge den här till pappa när han kommer hem. Nu ritar jag hjärtan också.    Ge mig den rosa pennan! .... För det är käääääärlek!!"

Wow det är faktiskt vinter idag! Strålande solsken och tio minusgrader. Helt underbart väder då vi gick till dagis. På väg tillbaka hem igen spanade jag och Lovisa efter "Pippifåglar" som hon tycker mycket om. Hemma pekar hon mot de två fågelborden på varsin sida om huset i hopp om att få se "Pippi". Idag fick vi faktiskt se lite fåglar. Fyra duvor och en skata satt och värmde sig i morgonsolen. En satt kvar då kameran kom upp.



Lovisa förstår mer och mer vad vi säger till henne. Hon kan nu även "krypa" (hasa) kortare sträckor med en foten framför sig. Ibland står hon på alla fyra och gungar, tränar och funderar om hon törs. Inte riktigt än!

Vilmer är en kul kille. Han fortsätter kläcka ur sig roligheter men man får passa sig för att skratta för mycket för då blir han stött. Förra veckan ville han att jag eller mormor skulle gå och tända lampan i hans rum. Vi hade fullt upp med matlagning och annat så jag sa bara att nej det får han minsann göra själv. Det är ju bara att sträcka in handen och känna var lysknappen sitter. Han fortsatte att tjata lite men stötte på allt för hårt motstånd så då kapitulerade han med en suck, slog ut med händerna och sa: "Jaha! då får de väl äta upp mig då!
 Vilka då? sa jag. Monsterna?  Japp sa Vilmer.

Igår morse då jag försökte liva upp tandborstningen med en rolig sång om "Mläpp den lilla gröna grodan" skrattade Vilmer, rufsade mig i håret och sa: "Jaa du mamma, vilken fantasi du har!"

Vill avsluta med att rekommendera en bok: "Flyga Drake" av Khaled Hosseini och en film: "Förtrollad". Jag var faktiskt på bio med en kompis och såg den igår kväll. Historiskt rolig om man tycker om lite ironi över Walt Disney-temat.

All for now. Over and out.

Jag säger bara en sak: Plogsträng. Smaka på ordet...plooogsträäääng. Är det bara mentalt eller låter ordet lika illa som innebörden? Tycker alla att ordet är fult eller är det bara villaägare i norrland som inte är ägare till en snöslunga som inte tycker om klangen? För att ordet ska låta riktigt illa kan man lägga till vissa attribut som:

1. 20 cm nysnö
2. Plusgrader med följade tillfrysning.
3. Trött skrikande bäbis i bil.
4. Tre fulla matkassar från ICA MAXI
5. Nyss hemkommen från övernattning på annan ort.
6. Make i Miami dricker paraplydrinkar.

Jag behöver inte gå in på själva förloppet men vi överlevde.

Tack och lov så blir inte söndagen den 13 januari ihågkommen för sin gigantiska plogsträng utan för att Vilmer och Lovisas tremänning Lönnberg junior föddes den kvällen. Grattis Anna, Oskar och Levina och välkommen till världen vad du nu ska heta lille pöjk! 

En spontant tanke på förmiddagen ledde till en hektisk tid av lunch,disk och plock och packning. Körde till Kulturcentrum för barn och unga i Gjallarhornet. Vi hann inte dit i tid för att dansa ut julen men Vilmer var i paradiset! - För mig kändes det snarare som motsvarande ställe med betydligt varmare klimat. Hans ögon glittrade när han sprang omkring bland utklädningskläder och teaterrekvisita. Jag pustade och stånkade och släpade på nio kilo bäbis på en arm och minst fyra kilo skötväska på den andra. Fullt med folk, skor och kläder i drivor i entren, varmt och smått kaotisk ljudnivå. Spenderade en halvtimme i ateljen där Vilmer målade en tavla vid staffliet och gjorde ett grafisk tryck. Jag fortsatte kånka och försökte hindra Lovisa från att riva ner andra barns teckningar från väggarna och passera dem via matspjälkningskanalen.
 
Det var i alla fall billigt fika.

Imorse drog Pappa Mikael iväg till Miami. Tråkigt men Vilmer tycker nog att det mest är spännande än så länge. Han vet ju att pappa ska försöka hitta några StarWars-dräkter som present när han kommer hem. För att få se lite människor och för att Vilmer skulle få annat att tänka på körde jag iväg ensam med barnen till Leos lekland. Väl där förvandlades en blek, gammal uttröttad tvåbarnmor till en glad studsande (lite väl) tävlingsinriktad tolvåring. Vi hoppade i hoppborgen, kastade oss ner för den höga uppblåsbara rutschkanan, spelade basketball, cyklade, klättrade i de gigantiska klätterställningarna och hoppade studsmatta. Lovisa hängde med på det mesta men satt ibland på golvet bredvid och lekte med lite småleksaker. Även hon tyckte att det var ett toppenställe. Som tur var så var det otroligt lite besökare den dagen så det var gott om plats att leka och lugnt och skönt. Ingen hög ljudnivå.

På kvällen var vi alla ganska trötta. När barnen somnat blev det en lugn tv-kväll med första avsnittet av Let´s Dance. Jag har redan träningsvärk i vaderna... 

Efter en tid med betydande sömnbrist för egen del kände jag i förrgår kväll att nu är måttet rågat. Lovisa vaknade redan 22.00 och skrek. Hon har efter sin sjukdom och diverse tandsprickning vant sig vid att så fort man vaknar då får man sig en slurk så att man kan somna om. Det gick bra till en början eftersom hon inte vaknade så ofta men tillslut blev det ohållbart. Jag tycker inte längre om femminuters-metoder efter otaliga försök när Vilmer var liten så det orkar jag bara inte med. Jag började med att ta upp henne och gunga och vyssa 5-10 minuter så fort hon vaknade. La ner henne i sin egen säng medan hon var vaken och då gick det oftast bra att somna om. Första natten gungade vi nio gånger mellan 22.00 och 03.00! Kl 04.00 fick hon faktisk välling eftersom hon varit vaken så länge under natten. Då somnade hon om till 07.00 och somnade om igen till 10.15!! Inget att rekommendera för då vände hon på dygnet och igår kväll somnade hon inte förrän 21.00.

Inatt gick det bättre. Jag gungade henne kl 00.00 och 02.00. Hon vaknade till flera gånger och smågnällde men somnade om själv. Hoppas hoppas att det går bra den här gången!!

Om någon läsare undrar vad Mikael gör under tiden så sover han gott! ;) Jag ska ta igen det någon gång i framtiden. Oj vad många sovmorgnar jag ska få!!

Den 2 januari åkte vi hem från Lycksele. Med i bagaget hade vi kusin Wilma som rymdes så bra. Jättekul att Vilmer fick med sig en lekkamrat dessa dagar för inte var det skoj alla dagar för oss andra. Lovisa hade nämligen en ordentligt 3-dagarfeber som varade 5 dagar! Hon utvecklade en massa utslag och hade hög feber och var allmänt kinkig. Vi gick och bar henne mesta tiden. Tack och lov kunde Mikael ta med barnen på Leos lekland i fredags. Otroligt mycket folk men oj så roligt de hade! De hoppade och studsade och flög omkring så att svetten lackade. Jag och Lovisa var tvungna att hålla oss hemma eftersom hon fortfarande var smittsam.

 

I övrigt spenderade Wilma och Vilmer mycket tid nere i Hobbyrummet med att bygga banor och att klä ut sig. Himla kul med maskeradkläder! Här är Kung Lejonhjärta:

Högtiden firades hos moster Monica och morbror Leif i Lycksele. På förmiddagen gick vi till skridskobanan. Kul men jobbigt eftersom den först måste skottas ren från nattens snöfall. Barnen sporrades av varandra och åkte tills de var helt  matta och svettiga! Även vi vuxna åkte och undertecknad fick känna av ett präktigt fall på högra sidan efter att ha gjort ett misslyckat försök till piruett. Här på lagbilden syns alla utom jag fotografen - som vanligt :)



Middagen hemma hos Sunds gick av stapeln något tidigare än vanligt. Vi skulle nämligen ner på stan för att se Wilma sjunga i 400-års kören. Jättemäktigt avslut på 400-års jubileet med otroligt mycket publik.